Lutande plan

-Vi mätte hur stort arbete som krävdes för att dra en vagn från golvet till stolen (samma höjd). Det som varierade var lutningen på brädan (dvs längden från stolen x-led).
-Vi satte brädans slutpunkt till höjden av stolen. Därefter mätte vi höjden från golvet till slutpunkten (stolen) med hjälp av en linjal. Hur stor kraft som krävdes mätte vi med en dynamometer (parallell med lutningen på brädan). Hädanefter beräknade vi sträckan med hjälp av pythagoras sats (vi hade höjden samt längden och beräknade det lutande planets längd). Arbetet beräknades genom W=Fs
-Vi beräknade det totala arbetet som krävdes för att "få upp" vagnen till en viss höjd och hur arbetet varierar med lutningen (vilket det inte gör). Det totala arbetet beräknades genom W=Fs

Kraft: (N)	Sträcka: (m)	Arbete: (J)
0,5	1,02	0,54
0,8	0,71	0,57
0,7	0,83	0,58
0,6	0,93	0,56

-Vi insåg att arbetet var samma för alla mätningar (ungefär). Detta kan förklaras med att Wp är samma för alla mätningar då Wp=mgh där m,g och h är samma för alla mätningar --> samma potentiella energi. Den potentiella energin är det lagrade arbetet som är lika stor som arbetet som krävdes för att ta upp föremålet till just den höjden. Anledningen till att mätningarna inte var lika stora kan bland annat bero på mätningsfel.

-Detta experiment kan kopplas till mekanikens gyllene regel som beskriver att det man vinner i kraft förlorar man i väg och vice versa. Genom att luta rampen planare förlänger man vägen men kraften som man måste applicera minskar (man tar en längre väg, förlorar väg, men applicerar en lägre kraft, vinner kraft). Ju brantare plankan är desto mindre blir sträckan men kraften som krävs blir, å andra sidan, betydligt större.

Denna faktor kunde folk utnyttja då de skulle rulla tunga föremål, genom att ta en längre sträcka kan de göra knuffet/draget av föremålet enklare men längre.